![]() |
december 31, 2012
2012 sista dag är här!
Då var årets sista dag här och ett nytt år ligger framför våra fötter.
Året som har gått har givetvis präglats av att min mamma blev sämre i sin sjukdom början av året. Cellgifterna tog inte som de skulle, (provade olika), hon åkte in och ut på sjukhuset. Drabbades av flera lunginflammationer.
Och den 13/8, en vacker sommarmorgon, strax innan 06.00, somnade hon in för gott med sina närmaste runt sig. Sen följde allt som följer med när en människa lämnar jordelivet: planering för begravning, genomförandet av begravningen (smärtsam upplevelse) och till sist bouppteckningen. När allt detta var överstökad var det dags att ta sig an sorgen och saknaden efter mamma.
Och sorgen efter henne tar jag med mig in i det nya året, den ska bearbetas mera och jag ska lära mig leva med den....jag har inte kommit dit än....men vet att jag kommer att göra det under det kommande året.
Men trots allt det jobbiga, tunga och sorgliga med mammas sjukdom och död, så har det funnits ljus stunder under det här året också.
6 maj hade jag och sambon varit ett par i 3 år och en tidig vårmorgon, den 26 maj, gick vi ner till havet och där förlovade vi oss. Firande med att dela på liten flaska ICA cider.
Och under en vecka i juli inträffade tre stora familjehändelser och jag är så innerligt tacksam för att mamma var rätt pigg då, så hon kunde vara med på dem.
Först var det stor släktträff på mammas sida. 1 moster, kusiner, kusinbarn och kusinbarnbarn till mig, träffades under en hel dag. Vi var 50 personer och då var det flera som inte kunde komma.
Många av de här personerna hade jag inte träffat på många år! Och mamma var så glad, hon var verkligen pigg den där här dagen, och var kvar lika länge som alla andra. Hon var givetvis träffens medelpunkt, släkten kände nog på sig att detta kunde vara sista gången de fick träffa henne.....
Några dagar senare fyllde mamma 70 år, blev en lugn fest bara för oss närmaste. Mamma var skapligt pigg och hade inför denna dag införskaffat nya, fina, kläder (jag hade inte sett dem tidigare i alla fall). Mamma fick ett stort paket av oss barn med respektive och barnbarn. Och när hon förstod vad det var som hon fick, så blev hon så glad! En stor platt tv var det som fanns i paketet. Jag fick många fina foton från den dagen, vilket jag idag är väldigt tacksam för.
Och sista festligheten under den här veckan, var min lillasysters bröllopsfest (hon och hennes sambo slog till och gifte sig i Las Vegas, tidigare under våren, när de ändå var på rundresa i USA...de slog två flugor i en smäll så att säga, både griftemål och bröllopsresa i ett, detta visste vi här hemma inte om, utan fick veta det vi deras bröllopsbild i lokaltidningen). Och då syntes det på mamma att veckans festligheter började ta ut sin rätt, hon var lite tröt och sliten. Så hon orkade bara vara kvar tills vi hade ätit av den goda maten vi blev bjudna på.
Sen är jag väldigt tacksam över att jag fick vara med henne när hon lämnade jordelivet och trots att det skit jobbigt, hemskt och sorgligt så är det trots allt ett fint, vackert minne, som jag alltid kommer att bära med mig.... Låter jätte konstigt... jag vet... men det är så det känns för mig.
I nästan ett dygn satt vi (pappa och mina syskon) med henne.....hon var inte kontaktbar och fick med jämna mellanrum massa mediciner för att dämpa sin ångest, oro och smärta.
Det var alltid någon som höll hennes varm hand i sin, vi pratade med henne och TVn i hennes rum var på.
Vi satt bl.a. och tittade på när handbolls herrarna spelade OS final... Låter konstigt att göra det när ens mamma ligger på dödsbädden.... men mamma hade med största sannolikhet sett finalen om hon hade varit frisk (hon älskade att titta på sport på TV), så det var inget konstigt att vi satt där och tittade på på det tillsammans med henne.....trots att livet var på väg att lämna hennes kropp..... sen på kvällen följde vi även OS avslutningen.....
2012 är också året då jag blev sambo (innan var vi särbos) och både jag och sambon har fått jobb som kommer att sträcka sig under hela 2013!
Några förhoppningar om 2013 vågar jag mig inte på, för jag har insett att det ändå aldrig blir som man har tänkt sig eller trott innan. Det blir liksom som det blir och oftast är det inte ens möjligt att styra hur det blir, bara till en viss gräns.....
Året som har gått har givetvis präglats av att min mamma blev sämre i sin sjukdom början av året. Cellgifterna tog inte som de skulle, (provade olika), hon åkte in och ut på sjukhuset. Drabbades av flera lunginflammationer.
Och den 13/8, en vacker sommarmorgon, strax innan 06.00, somnade hon in för gott med sina närmaste runt sig. Sen följde allt som följer med när en människa lämnar jordelivet: planering för begravning, genomförandet av begravningen (smärtsam upplevelse) och till sist bouppteckningen. När allt detta var överstökad var det dags att ta sig an sorgen och saknaden efter mamma.
Och sorgen efter henne tar jag med mig in i det nya året, den ska bearbetas mera och jag ska lära mig leva med den....jag har inte kommit dit än....men vet att jag kommer att göra det under det kommande året.
Men trots allt det jobbiga, tunga och sorgliga med mammas sjukdom och död, så har det funnits ljus stunder under det här året också.
6 maj hade jag och sambon varit ett par i 3 år och en tidig vårmorgon, den 26 maj, gick vi ner till havet och där förlovade vi oss. Firande med att dela på liten flaska ICA cider.
Och under en vecka i juli inträffade tre stora familjehändelser och jag är så innerligt tacksam för att mamma var rätt pigg då, så hon kunde vara med på dem.
Först var det stor släktträff på mammas sida. 1 moster, kusiner, kusinbarn och kusinbarnbarn till mig, träffades under en hel dag. Vi var 50 personer och då var det flera som inte kunde komma.
Många av de här personerna hade jag inte träffat på många år! Och mamma var så glad, hon var verkligen pigg den där här dagen, och var kvar lika länge som alla andra. Hon var givetvis träffens medelpunkt, släkten kände nog på sig att detta kunde vara sista gången de fick träffa henne.....
Några dagar senare fyllde mamma 70 år, blev en lugn fest bara för oss närmaste. Mamma var skapligt pigg och hade inför denna dag införskaffat nya, fina, kläder (jag hade inte sett dem tidigare i alla fall). Mamma fick ett stort paket av oss barn med respektive och barnbarn. Och när hon förstod vad det var som hon fick, så blev hon så glad! En stor platt tv var det som fanns i paketet. Jag fick många fina foton från den dagen, vilket jag idag är väldigt tacksam för.
Och sista festligheten under den här veckan, var min lillasysters bröllopsfest (hon och hennes sambo slog till och gifte sig i Las Vegas, tidigare under våren, när de ändå var på rundresa i USA...de slog två flugor i en smäll så att säga, både griftemål och bröllopsresa i ett, detta visste vi här hemma inte om, utan fick veta det vi deras bröllopsbild i lokaltidningen). Och då syntes det på mamma att veckans festligheter började ta ut sin rätt, hon var lite tröt och sliten. Så hon orkade bara vara kvar tills vi hade ätit av den goda maten vi blev bjudna på.
Sen är jag väldigt tacksam över att jag fick vara med henne när hon lämnade jordelivet och trots att det skit jobbigt, hemskt och sorgligt så är det trots allt ett fint, vackert minne, som jag alltid kommer att bära med mig.... Låter jätte konstigt... jag vet... men det är så det känns för mig.
I nästan ett dygn satt vi (pappa och mina syskon) med henne.....hon var inte kontaktbar och fick med jämna mellanrum massa mediciner för att dämpa sin ångest, oro och smärta.
Det var alltid någon som höll hennes varm hand i sin, vi pratade med henne och TVn i hennes rum var på.
Vi satt bl.a. och tittade på när handbolls herrarna spelade OS final... Låter konstigt att göra det när ens mamma ligger på dödsbädden.... men mamma hade med största sannolikhet sett finalen om hon hade varit frisk (hon älskade att titta på sport på TV), så det var inget konstigt att vi satt där och tittade på på det tillsammans med henne.....trots att livet var på väg att lämna hennes kropp..... sen på kvällen följde vi även OS avslutningen.....
2012 är också året då jag blev sambo (innan var vi särbos) och både jag och sambon har fått jobb som kommer att sträcka sig under hela 2013!
Några förhoppningar om 2013 vågar jag mig inte på, för jag har insett att det ändå aldrig blir som man har tänkt sig eller trott innan. Det blir liksom som det blir och oftast är det inte ens möjligt att styra hur det blir, bara till en viss gräns.....
december 27, 2012
Julen 2012 över!
Julen 2012 är över och det är så skönt! Under hela den här månaden har jag haft en massa aggregationer inombords och lusten att förstöra allt jävla julpynt, som har varit till försäljning på jobbet, har varit stor....
Julaftonen tillbringades med familjen + mina äldsta syskons pappa och hans fru. Och jag tror vi alla hade tankarna på mamma, som fattades....så stämningen var lite dämpad. Men vi åt julmat tills vi blev mer än proppmätta. Och det blev som vanligt massa mat kvar.
Det blev som vanligt, men ändå inte. Det var ingen vanligen julafton eftersom en mycket kär familjemedlem fattades, men ändå var det det som det brukade på ett annat sätt.... Det var det som var så konstigt.... Märkligt som det kan bli!
Tyvärr inträffade två missöden under den här dagen, som jag lugt kunde ha varit utan.
På väg till julfirandet, så fick jag sladd på bilen och det var så nära att jag krockade med den mötande bilen!! Jag tror att jag kom för långt ut när jag såg att jag fick möte och fick då sladd på bilen, och brakade tack och lov in en snövallen och inte i den mötande bilen.....
Jag helt väck efteråt, skakde som ett asplöv..... Körde hem igen och ringde syster och sa att de fick komma och hämta oss, för jag var för chockd efter sladden för att köra bil.
Dagen därpå var jag ut och kollade om bilen hade fått några skador och det hade den naturligtvis fått :(. Blinkers lampan fram (på vänster sida) är spräckt (alltså glaset och eftersom jag inte har startat bilen så vet jag heller inte om själva lampa i den är sönder.....). Det blir att byta den innan besiktningen i sommar, om nu inte lampan är pajad, då kanske det är lika bra att byta ut hela redan nu.... Inte direkt gratis.....
Sen på julaftonskvällen, så åt jag en kola. Det var dumt, väldigt dum, för resultatet av det, blev att jag tappade en plomb..... Jag har dock inte ont, så jag väntar lite med att ringa tandläkaren till efter helgen.
Lär kosta en slant att laga den + att jag säkert ha några hål till som måste fixas..... Hatar mina USLA tänder! Jag sköter om dem efter konsten alla regler, men får alltid laga massa hål varje år. Det är faktiskt inte kul, allra helst när det är svindyrt att gå till tandläkaren...... Och dessutom är det ett dugg kul heller, ångest i kubik är nått jag brukar ha inför dessa besök hos käftis.
Idag skulle M jobbat, men en dunder förkylning har hoppat på honom, så han blev hemma från jobbet idag (även i morgon). Och jag borde städa här hemma, men jag orkar inte. Däremot måste vi handla i morgon.....så vi får ta oss en tur till samhällets ICA butik och handla så vi klara oss tills på tisdag.
Julaftonen tillbringades med familjen + mina äldsta syskons pappa och hans fru. Och jag tror vi alla hade tankarna på mamma, som fattades....så stämningen var lite dämpad. Men vi åt julmat tills vi blev mer än proppmätta. Och det blev som vanligt massa mat kvar.
Det blev som vanligt, men ändå inte. Det var ingen vanligen julafton eftersom en mycket kär familjemedlem fattades, men ändå var det det som det brukade på ett annat sätt.... Det var det som var så konstigt.... Märkligt som det kan bli!
Tyvärr inträffade två missöden under den här dagen, som jag lugt kunde ha varit utan.
På väg till julfirandet, så fick jag sladd på bilen och det var så nära att jag krockade med den mötande bilen!! Jag tror att jag kom för långt ut när jag såg att jag fick möte och fick då sladd på bilen, och brakade tack och lov in en snövallen och inte i den mötande bilen.....
Jag helt väck efteråt, skakde som ett asplöv..... Körde hem igen och ringde syster och sa att de fick komma och hämta oss, för jag var för chockd efter sladden för att köra bil.
Dagen därpå var jag ut och kollade om bilen hade fått några skador och det hade den naturligtvis fått :(. Blinkers lampan fram (på vänster sida) är spräckt (alltså glaset och eftersom jag inte har startat bilen så vet jag heller inte om själva lampa i den är sönder.....). Det blir att byta den innan besiktningen i sommar, om nu inte lampan är pajad, då kanske det är lika bra att byta ut hela redan nu.... Inte direkt gratis.....
Sen på julaftonskvällen, så åt jag en kola. Det var dumt, väldigt dum, för resultatet av det, blev att jag tappade en plomb..... Jag har dock inte ont, så jag väntar lite med att ringa tandläkaren till efter helgen.
Lär kosta en slant att laga den + att jag säkert ha några hål till som måste fixas..... Hatar mina USLA tänder! Jag sköter om dem efter konsten alla regler, men får alltid laga massa hål varje år. Det är faktiskt inte kul, allra helst när det är svindyrt att gå till tandläkaren...... Och dessutom är det ett dugg kul heller, ångest i kubik är nått jag brukar ha inför dessa besök hos käftis.
Idag skulle M jobbat, men en dunder förkylning har hoppat på honom, så han blev hemma från jobbet idag (även i morgon). Och jag borde städa här hemma, men jag orkar inte. Däremot måste vi handla i morgon.....så vi får ta oss en tur till samhällets ICA butik och handla så vi klara oss tills på tisdag.
december 23, 2012
Foton från den 22/12!!
I går, den 22/12, tog jag mig en tur ner till havet vid 9.00 tiden på morgonen. Jag hade då sån tur att just då var solen på väg upp! Magiskt och vackert!!
Dan före julafton...
...och min födelsedag! Just idag är det alltså 35 (!!) år sedan jag kom till den här jorden! 35 år är ju skit gammalt ju! Om 30 år är jag 65 år.....
Och i morgon är det då julafton. Och vi (jag och M) kommer att fira den tillsammans med pappa, syskon med respektive och syskonbarn, hemma hos mina äldsta syster. Annorlunda jul blir det, den första utan mamma......
Det känns jävligt tungt, men mamma sitter säkert där upp bland molnen och tittar ner på oss, när vi sitter där runt julbordet och äter oss proppmätta på julmaten.....
Måste ju också berätta att jag från och med den 1 januari 2013, har ett jobb!! Det är på en sekondhand affär, på halvtid.....så lönen blir ju därefter.....och dessutom är anställningen bara på 1 år.....Nästa år vid den här tiden, är jag åter arbetslös, om nu inte ett under sker och mitt jobb mirakulöst kan anställa mig..... (typsikt mig att börja grubbla över detta redan nu....).....
Till sist vill jag önska just DU, som läser detta inlägg, GOD JUL!!
Och i morgon är det då julafton. Och vi (jag och M) kommer att fira den tillsammans med pappa, syskon med respektive och syskonbarn, hemma hos mina äldsta syster. Annorlunda jul blir det, den första utan mamma......
Det känns jävligt tungt, men mamma sitter säkert där upp bland molnen och tittar ner på oss, när vi sitter där runt julbordet och äter oss proppmätta på julmaten.....
Måste ju också berätta att jag från och med den 1 januari 2013, har ett jobb!! Det är på en sekondhand affär, på halvtid.....så lönen blir ju därefter.....och dessutom är anställningen bara på 1 år.....Nästa år vid den här tiden, är jag åter arbetslös, om nu inte ett under sker och mitt jobb mirakulöst kan anställa mig..... (typsikt mig att börja grubbla över detta redan nu....).....
Till sist vill jag önska just DU, som läser detta inlägg, GOD JUL!!
december 01, 2012
Snöstorm!
I natt började det snöa (och BLÅSA) och jag tror det håller på än....men vinden har nog mojnat....
Jag trotsade dock vädret i förmiddags, gick ut och försökt fotografera ovädret. Det gick sådär, frös som en dåre, trots massa kläder, och kameran gillade inte direkt kylan. Men det blev faktiskt några foton ändå!
Jag trotsade dock vädret i förmiddags, gick ut och försökt fotografera ovädret. Det gick sådär, frös som en dåre, trots massa kläder, och kameran gillade inte direkt kylan. Men det blev faktiskt några foton ändå!
1a:advent i morgon.....
I morgon är det första advent. Om några veckor är alltså julen här, vare sig jag vill eller inte.
Hade jag haft alternativet att kunna gå i ide under den här tiden fram till tjugonde knut, så hade jag slagit till direkt!
Fy fanken så skönt det skulle vara, att få slippa allt som påminner om denna kommande julhelg, som nu är i antågande.....
Jag har inte orkat med att pynta så mycket här hemma i år. Adventsstakarna, adventsstjärnan, röda handdukar på toan,julservetter och några juldukar, är det enda som jag har tagit fram.
Några julgardiner har heller inte kommit upp i fönstren. Det räcker så bra med att jag varje gång jag ser dom i garderoben, så är det som jag får ett fet jävla smäll i solarplexus. Dom påminner så starkt om min mamma, en mamma som inte lever längre. Vi (jag, min pappa och syskon) får aldrig fira julen tillsammans med henne igen. Den första julen utan henne, är snart här... Den vetskapen är tung att bära.....och gör så ont att inse.....
Gardinerna till köket, sydde mamma till mig inför julen 2008. Hon var inte alls nöjd med dem när hon kom med dem, men när de väll satt på plats, ja då tyckte hon nog att hon hade lyckas ändå.
Gardinerna till vardagsrummet, köpte hon till mig på Rusta och de till sovrummet hade hon hemma.
Jag orkar helt enkelt inte hänga upp dom i år..... det är den psykiska orken som tryter....de går bara inte.....ångest.....tårar....ledsamt....
Mamma är så intimt förknippad med mina jular (även om jag inte har firat alla mina jular tillsammans med henne och resten av familjen, så har jag ju ändå haft allt det där, som nu är borta för alltid).
Och det är det som gör så jävla ont, att jag ALDRIG mer få äta hennes superduper goda köttbullar eller hennes bullar, som hon bara bakade till julen.
Eller för den delen se henne sitta där, framför TVn, och knäcka julnötter..... Eller se henne sitta djupt försjunken över ett puzzel under mellandagarna. Mamma älskade att lägga puzzel!
Sorgen efter mamma kommer jag bära med mig in i nästa år, men den kommer att blekna med tiden. Den kommer alltid att finnas som ett sår i själen, men med tiden så kommer jag lära mig att leva med sorgen och saknaden.
Dit har jag inte kommit än, jag har fortfarande svårt att acceptera att det är som det är. Jag VET att mamma är död, men mina känslor vill inte inse det .....
Inom mig bär jag med mig fina, vackra minnen av henne. minnen som ingen kan ta ifrån mig. Dom har jag sparat intill mitt hjärta.
Ja, det här inlägget blev väldigt rörigt....troligen med massa stavfel också....men jag behövde få lätta lite trycket..... Känns bättre när man får skriva av sig!
Givetvis pratar jag M om det också.... Men ibland så räcker inte det, då är det skönt att få sätta ord på det som är jobbigt, och skriva ner dom. Även om jag vet att det är typ ingen som läser här.....
Hade jag haft alternativet att kunna gå i ide under den här tiden fram till tjugonde knut, så hade jag slagit till direkt!
Fy fanken så skönt det skulle vara, att få slippa allt som påminner om denna kommande julhelg, som nu är i antågande.....
Jag har inte orkat med att pynta så mycket här hemma i år. Adventsstakarna, adventsstjärnan, röda handdukar på toan,julservetter och några juldukar, är det enda som jag har tagit fram.
Några julgardiner har heller inte kommit upp i fönstren. Det räcker så bra med att jag varje gång jag ser dom i garderoben, så är det som jag får ett fet jävla smäll i solarplexus. Dom påminner så starkt om min mamma, en mamma som inte lever längre. Vi (jag, min pappa och syskon) får aldrig fira julen tillsammans med henne igen. Den första julen utan henne, är snart här... Den vetskapen är tung att bära.....och gör så ont att inse.....
Gardinerna till köket, sydde mamma till mig inför julen 2008. Hon var inte alls nöjd med dem när hon kom med dem, men när de väll satt på plats, ja då tyckte hon nog att hon hade lyckas ändå.
Gardinerna till vardagsrummet, köpte hon till mig på Rusta och de till sovrummet hade hon hemma.
Jag orkar helt enkelt inte hänga upp dom i år..... det är den psykiska orken som tryter....de går bara inte.....ångest.....tårar....ledsamt....
Mamma är så intimt förknippad med mina jular (även om jag inte har firat alla mina jular tillsammans med henne och resten av familjen, så har jag ju ändå haft allt det där, som nu är borta för alltid).
Och det är det som gör så jävla ont, att jag ALDRIG mer få äta hennes superduper goda köttbullar eller hennes bullar, som hon bara bakade till julen.
Eller för den delen se henne sitta där, framför TVn, och knäcka julnötter..... Eller se henne sitta djupt försjunken över ett puzzel under mellandagarna. Mamma älskade att lägga puzzel!
Sorgen efter mamma kommer jag bära med mig in i nästa år, men den kommer att blekna med tiden. Den kommer alltid att finnas som ett sår i själen, men med tiden så kommer jag lära mig att leva med sorgen och saknaden.
Dit har jag inte kommit än, jag har fortfarande svårt att acceptera att det är som det är. Jag VET att mamma är död, men mina känslor vill inte inse det .....
Inom mig bär jag med mig fina, vackra minnen av henne. minnen som ingen kan ta ifrån mig. Dom har jag sparat intill mitt hjärta.
Ja, det här inlägget blev väldigt rörigt....troligen med massa stavfel också....men jag behövde få lätta lite trycket..... Känns bättre när man får skriva av sig!
Givetvis pratar jag M om det också.... Men ibland så räcker inte det, då är det skönt att få sätta ord på det som är jobbigt, och skriva ner dom. Även om jag vet att det är typ ingen som läser här.....
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
















