Mamma begraven!

Idag (7 september 2012) var det då dags för dagen som jag hade fruktat sedan mamma lämnade jordelivet, med sina närmsta runt sin säng. Det var alltså dags för hennes begravning.

Runt tio tiden samlades vi närmsta hos pappa. Det var skönt att se att det inte bara var jag som orolig och nervös för det som väntade en stund senare.

När klockan var ungefär halv 11 begav vi oss av till Kyrkan och tillsammans gick vi sen in i gravkapellet. Det outhärdligt jobbigt att se mammas kista stå där. Och ännu jobbigare blev det att se blomman från oss barn. På bandet kunde man läsa "Mamma, det finns ingen som du" och så vår namn.

Dom psalmer som sjöngs under akten var: ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”, Va inte rädd, det finns ett hemligt tecken” och ”Härlig är jorden”.

Solisten (Rickard Engström) sjöng: ”Starkare än ord" och ”Som en bro över mörka vatten”.

Att det det sista avskedet vid kistan, var nog det som var jobbigaste. Jag la ner min ros och sa ”Hejdå mamma” och det där orden var tunga ord att säga. Men jag behövde verkligen få säga dem också, för att förstå att det var så.

Vi defilera förbi kistan på väg ut ur kapellet och det var också en tung sak att göra. Det var så definitivt på något sätt.....

Efteråt blev det prat och kram stund och efter en stund åkte vi upp till församlingshemmet, för att där ha en minnesstund för de närmaste (ca 20 stycken).

Där bjöd vi på smörgåstårta och kaka till kaffet. Vi sjöng också ”Tryggare kan ingen vara”. Och en psalm till, som jag inte vet namnet på, men den har samma melodi som ”Den blomstertid nu kommer”.

Efter minnesstunden åkte vi närmaste, återigen, hem till pappa. Det var bara skönt att få prata om det vi just hade varit med om och läsa de minnesblad som hade kommit, från folk som hade skänkt pengar till olika fonder, i mammas minne.

Det värme mitt hjärta att det var så många som hade gjort detta. Som ville hedra min mamma med en penning gåva till en fond.

Jag och mina systrar kollade också på massa foton. Ett sätt att minnas mamma på. Vi skrattade gott åt en del kort....

Nu är kvällen här och jag är trött och rätt sliten psykiskt. Dagen varit lång och väldigt jobbig. Många olika känslor har varit i omlopp i min kropp.

Våra minnen av vår älskade mamma, kommer alltid att finns hos oss. Dessa kan ej tas ifrån oss. Och så länge vi pratar om henne, så finns hon!!