Ms mor finns inte längre :(. Hon somnade i Onsdags kväll, efter att hennes tillstånd hastigt försämrats.Det gick så fort att Ms styvfar inte hann till henne innan hon lämnade jordelivet.
M kom till mig, som vanligt, igår. Han är förstås ledsen och nere pga det som har hänt, men han säger inte så mycket om det hela, utan håller det inom sig, som karlar gör. Han tar en dag i taget, mer än så orkat han inte med nu.
Jag kan inte göra nått för att lindra hans sorg, utan jag kan "bara" försöka trösta honom så gott jag kan, genom att just trösta och lyssna på honom om han vill prata.... Vilket han för tillfället inte vill. Men det har bara gått några dagar sedan hans mors bortgång, så sorgen är färsk och jobbig. Så jag tror att han kommer att vilja prata mer om det hela, när det har gått lite mer tid.
I dag har hans styvfar (ringde för en stund sedan till M) varit på begravningsbyrån för att fixa sånt som behövs fixas när en människa dör. Begravningen kommer att hållas den 29/12 (skönt att få den avklarad innan det blir ett nytt år), men vilken tid det blir vet jag inte nu.
Jag kommer att vara med på den kommande begravningen, jag har iför sig bara träffat hans mor en gång (hon gjorde ett starkt intryck på mig), men det känns viktigt för mig att vara med på begravningen, för M skull. Han vill ha med mig och behöver mitt stöd för att orka med och klara av den jobbigaste dagen hitintills i sitt liv.
Sköt om er och ha det så bra!
Jag kan inte göra nått för att lindra hans sorg, utan jag kan "bara" försöka trösta honom så gott jag kan, genom att just trösta och lyssna på honom om han vill prata.... Vilket han för tillfället inte vill. Men det har bara gått några dagar sedan hans mors bortgång, så sorgen är färsk och jobbig. Så jag tror att han kommer att vilja prata mer om det hela, när det har gått lite mer tid.
I dag har hans styvfar (ringde för en stund sedan till M) varit på begravningsbyrån för att fixa sånt som behövs fixas när en människa dör. Begravningen kommer att hållas den 29/12 (skönt att få den avklarad innan det blir ett nytt år), men vilken tid det blir vet jag inte nu.
Jag kommer att vara med på den kommande begravningen, jag har iför sig bara träffat hans mor en gång (hon gjorde ett starkt intryck på mig), men det känns viktigt för mig att vara med på begravningen, för M skull. Han vill ha med mig och behöver mitt stöd för att orka med och klara av den jobbigaste dagen hitintills i sitt liv.
Sköt om er och ha det så bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar