I Onsdags vars M äntligen och hälsa på sin mor på sjukhuset. Hon kände igen honom, vilket var en lättnad för honom, men han tyckte ändå att det var ett jobbigt besök. Jag tror det beror på att hans mor inte är som hon bruka vara och för att han inte gillar sjukhusmiljön.
Hans mor är rätt trött, vilar mycket och får syrgas (hon får mindre nu). Och ska hon gå en bit, ja då måste hon åka rullstol för hon orkar inte gå. Man vet fortfarande inte när hon får komma hem igen. Eller hur återställd hon kommer att bli. Jag tror att hon inte kan komma tillbaka i samma form hon var innan allt detta hände, men jag hoppas att jag har fel!
M gjorde också sin första praktikvecka förra veckan och det gick bra. Det är en sk Fas 3 praktik han har (har varit mycket diskussioner om denna sk Fas 3 i jobb och utvecklingsgarantin i media under den senaste tiden).
Själv arbetstränar jag på och har fortfarande inte hört ett pip från min handläggare på arbetsförmedlingen. Meningen var ju att vi skulle ha haft ett möte i slutet av förra månaden för att diskutera hur det ska bli med mig och min arbetsträning. Men nått sånt möte blev inte av, utan han ringde bara och sa att han skulle förlägga mitt beslut till den 31 mars.....
Det är jobbigt att bara få korta beslut hela tiden..... och att sväva i ovisshet om jag får vara kvar där (eller jag får ju vara kvar där för arbetsplatsen, men de kan inte anställa mig....)
Det löser sig nog, för det gör det alltid!
Ha det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar