Jag och mitt närminne....

....Jag har ur uselt närminne! Jag kan lägga bort en sak och sen när jag ska ha den igen, efter några timmar, så hittar jag den inte. Det är därför det är så viktigt för mig att alla saker har sin plats här hemma och att jag sen också lägger tillbaka saken på samma plats som jag tog den ifrån.

Men det är inte alltid det funkar....

I Onsdags vart jag sådär jättetrött på kvällen (ni vet, när man känner att man kommer att somna typ på en gång och man bara vill få lägga sig i sängen för att sova). Jag klädde jag av mig, la undan mina hörapparater och ramlade i säng.

På torsdag, när jag sen skulle ta på mig min hörapparater, så fanns de INTE på den plats jag brukar lägga dem på och jag kom inte heller håg vart jag hade lagt dem!

Jag började leta som en tok här hemma. Jag letade på alla tänkbara och otänkbara ställen man kan komma på, men de var som uppslukad av jorden.

Till sist började jag misstänka att en med svart sak med fyra tassar och svans, hade nått med försvinnande att göra.... Hon såg väldigt oskyldigt ut, som bara katter kan göra när de har gjort nått....

Jag fick avbryta mitt letande när det var dags att åka till praktiken, det var tur att jag inte behövde lyssna på vad folk sa, för då hade jag inte hört så mycket.
Jag är beroende av min hörapparater för att höra vad folk säger. Det funkar inte utan dom om jag ska umgås med andra människor (gillar dock att vara utan här hemma, skönt att få vila öronen ett tag).

När jag sen kom hem igen, tillsammans med M, så började vi leta tillsammans. Jag gick återigen igenom hela lägenheten utan resultat! Frustrationen var då hög hos mig, det är ju inga billiga saker de där hörapparaterna!!

Men så hittade jag dem, i en av byrålådorna i sovrummet! Där låg de! Och jag som hade letat i de där lådorna typ 3 gånger tidigare!! Jag fattar inte hur de hade hamnat där men blev ju super glad över att jag kunde höra igen.

Och katten, ja hon såg väldigt sur ut för jag hade anklagad henne för stölden, trots att hon var oskyldig...