Sorgen är här...

Det är söndag och vi har fått vår första medalj i sommar OS i Kina, som började i fredags. Det blev en silvermedalj till cycklisten Emma. GRATTIS till henne! Och till Sverige så klart!
Bara vi slår de övriga nordiska länderna i medaljligan när OS är över, så är jag nöjd!!

Själv går jag mest bara runt här hemma, dock har jag nästan städat klart bilen...tar det sista i morgon. Men disken på diskbänken blänger fortfarande ilsket på mig...men den får vara ett tag till...

Har också varit ute och gått lite tillsammans med min älskade kamera, för det är något som jag alltid bli lugn att göra!! Fotografering funkar på mig som lugnande piller gör för andra.

Min sorg över I har nu intaget mitt inre, den har verkligen tagit ett starkt grepp om min arma kropp. Det gör ont ändå från tå naglarna upp till hår topparna!
Och det enda jag kan göra är att härda ut, låta sorgen få rumstera om i min kropp som den vill, tids nog ger den ju sig av, i allafall den mesta av sorgen fast det kan ju ta sin lilla tid....
Förmodligen kommer det alltid att finnas i mig, som ett sorgset hack och tagg i själen, något som jag alltså får leva med.
De som säger att tiden läker alla sår, ljuger tycker jag....tiden läker inte alla alla sår, men du kan lära dig att leva med de sår du har, men såren får du dessvärre ha kvar!

Nu ska jag se om inte min tvätt i maskinen är klar och sen så kanske jag tar en sväng igen tillsammans med min kamera...känner mig så rastlös....och mentalt trött....

Ha det!