En vecka kvar....

Ännu en dag är snart slut, så dagarna går ju....

Jag tror den här chocken som jag har haft sen det där samtalet om att I var död, har släppt för sorgen efter honom har verkligen tagit sig in i min kropp nu. Den rumstrerar om rätt bra i mitt inre just nu, den lär ju bli kvar ett tag också :(
Och INGET finns det att göra för att det ska kännas bättre hellre, det är liksom bara att genomlida och vänta ut den för tids nog blir det bättre, det vet jag ju.....

I dag har jag varit in till stan, fast jag har inte varit närvarande. Fysiskt har jag varit i stan, men psykiskt har jag varit någon annastanns eller det väll snarare min hjärna som har dragit på semester eller nått....

Först hade jag ett möte min min handläggare på arbetsförmedligen, ett låååångt möte blev det och jag kan inte påstå att jag kommer ihåg så mycket av det...Men det vi kom fram till lovar gått inför våren 2009 i allafall....kanske, kanske är jag på väg mot ett jobb i framtiden....

Sen var jag till lokaltidningen för att sätta in den där annonsen från mig till I, det var en helt absurd situation...
Jag vet att det är dyrt med annonser, men jag trodde faktiskt inte att det var så dyrt som det blev! Tänk att det ska kosta nästan 900 kr att sätta in en liten annons för att man vill hedra en kär vänns bortgång...det är hur sjukt som helst, men det var ju bara att betala. Den kommer att finnas med i Tisdagens tidning.

Sen sprang jag på stan...köpte inget...jag kollade bara på bla kläder inför begravningen...vill verkligen ha något nytt på mig då....jag måste ner till stan även på tisdag...då kan jag ta en grudligare tur på stan....
I allafall såg jag en svart kjol som evt kan passa mig utan att jag ser ut som en pajas...fast det kan bli lite svårare att hitta någon att ha på överkroppen...
Skulle jag nu inte hittat nått på Tisdag så finns det kläder här hemma som jag kan ta...

När jag sen kom hem så klarade jag inte av att vara inomhus, kändes som jag inte fick någon luft, så jag gick ut och gick...nästan 6 km blev det....rensa huvudet och andas frisk luft brukar i allafall hjälpa en del och det gjorde det, men inte så mycket som det brukar göra.

I dag är det alltså EN vecka kvar till begravningen, en vecka till ska man alltså försöka "överleva" utan att bli knäpp på cupen.
Är bara begravningen över så brukar det kännas bättre, i allafall liiiite bättre, så jag lever verkligen på hoppet att det även blir så den här gången också.

Nu gäller det bara att samla alla den kraft och ork man bara kan inför den kommande begravningen och jag lär behöva det för det kommer att bli enormt jobbig upplevelse, i för sig är alla begravningar jobbiga, men den här lär bli den jobbigaste jag har varit på (hittentills)...det är ju ett som är säkert.....

I helgen MÅSTE jag städa min bil, den ska besiktas (håll era tummar för att den kommer att gå igenom!!) på Tisdag. Just nu ser den ut som ett smärre bombnedslag....

Nu är det dags att krypa till kojs och se om John Blund tänker komma lika sent som vanligt...

Trevlig helg!

Ha det!