I torsdags var jag och M och hälsade på hans mor. Hon trodde först att han var en hans bröder och kallade honom för det namnet. Men det är inte så konstigt att hon gjorde det, för han är den enda av hennes 3 söner som har hälsat på henne. Dessutom var det ju en person inom familjen. Men vi tror att hon sen förstod att det var M som satt framför henne och inte hans bror.
Hennes tal är väldig sluddrigt (svårt att höra vad hon sa), och hon talar om samma saker hela tiden... Och hennes minne är uselt.
Vissa saker kommer hon ihåg, men inte andra. Men hon blev glad av vårt besök och hennes humör var bra. Hon går med sin rullator, det är bra att hon rör på sig. Och dessutom kallade hon mig för fjällan ;)
På tisdag ska det hållas ett nytt möte om hur hennes fortsatta vård ska se ut.
Både jag och M var lättade när vi gick därifrån, för vi hade båda haft en inre bild av att hon skulle vara betydligt sämre än vad hon var. Hon är långt ifrån pigg, men det går framåt....även om det är med väldigt små steg....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar