Bakläxa för bilen

Min bil gick inte genom besiktningen i Onsdags, :( det blev bakläxa. Men jag var inte ensam att drabbas av detta, för både mammas och syrrans bil (vi besiktade våra bil samma dag) fixade heller inte besöket hos bilprovningen. Så jag var ju i gott sällskap. Känns lite bättre då.

Så till veckan ska min bil till verkstan och så då får jag ta bussen in till stan, men det funkar också, men det blir ju lite krångligare eftersom jag måste passar tiden. Men som sagt är det ju bara några dagar så det lär inte gå någon nöd på mig.

Tillståndets för M:s mor är det samma. Hon har svårt med talet (svårt att höra vad hon säger eftersom hon sluddrar) och när folk inte fattar vad hon säger så blir hon så frustrerad och irriterad. Och det kan man ju förstå. Minnet är inte heller det bästa.
Men det verkar som hon har klarat sig från förlamning i alla fall (hon går inte särskilt bra efter förra omgången på sjukan).

I går när hennes man var på besök (han är nästan varje dag hos henne) så hade hon ingen matlust. Och hon har gått ner i vikt. Så det är bara att vänta och hoppas på det bästa.

Det tar ju tid att återhämta sig efter en blödning i hjärnan och jag tror säkert att hon kan återhämta sig, men frågan är hur bra hon kan bli. Det vet man inget om nu, utan det får framtiden utvisa.

Det är jobbigaste för M och hans styvfar är att inte veta hur det ska gå, att bara kunna vänta och inte kunna göra nått för henne. Och oron för att hon ska bli ännu sämre, tär också på dem.

Jag försöker peppa M att åka och besöka sin mor, men han är inte så pigga på den idén för han är rädd att hon inte ska känna igen honom. Och den risken är ju uppenbar för hennes minne funkar inte riktigt just nu. Men förr eller senare lär han nog göra ett besök hos henne, hoppas jag.

Nä, nu är det dags att göra kväll. M tittar på tennis, men jag tänker nanna nu.

Ha det!