Ditten och datten!

Jag har fått 2 månader förlängt på min arbetsträning. Så nu vet jag vad jag ska göra fram till den 31 mars.

Något mer om att jag evt ska få ett "riktigt" jobb där, har jag inte hört något mer om. Det enda jag vet är att arbetsplatsen INTE ha några pengar över att anställa mig för.

Så nu ligger liksom bollen hos arbetsförmedlingen, de borde kunna hjälpa till med pengar så arbetsplatsen kan anställa mig. Vi får se hur detta slutar. Så länge jag är kvar så finns ju hoppet kvar att det kan bli något bra av det hela.

Ms mamma ligger fortfarande inlagd på sjukhuset och från i går är hon också nedsövd. Varför vet jag inte riktigt, men det senaste jag hörde var att hon hade mycket vätska i kroppen. Så just nu är utgången väldigt oviss. Det kan gå hur som helst.

M är såklart jätte ledsen och och orolig för sin mamma. Vem skulle inte vara det. Och jag försöker bäst jag kan trösta och stötta via SMS (vi håller kontakten via SMS när han inte är hos är hos mig, det passa oss bäst). Han vet att jag finns här och det bara är att skicka SMS om han behöver prata eller få ur sig lite frustration.

Just nu ser det ut som han kommer till mig i helgen, hans mamma blir ju inte friskare av att han sitter hemma hos sig. Då är det bättre att han har sällskap av mig och katterna under helgen. Han behöver få nått annat att tänka på, någon att prata med "face to face" (om han vill prata) och framför allt få göra nått annat (nu sitter han mest bara hemma och grubbla över det hela).

Det enda som finna att göra är att vänta och hoppas på det bästa, det finns liksom inget mer att göra.