TRE månader....

Det är den 31 Oktober i dag. Tre månader sen den där hemska trafikolyckan som tog Is liv. Tre månader är både en hel evighet och en kort stund.

I tre månader har han varit borta och jag väntar fortfarande på att han ska höra av sig, trots att jag egentligen vet att han inte kommer att göra det eftersom han inte finns i livet längre.
Hans mail adress finns fortfarande kvar i min adresslista för mailen och hans mobilnummer har jag i telefonlistan i min mobil. Jag har inte klarat av att ta bort dem än....

I tre månader har sorgen varit min ständiga följeslagare och den lär följa mig ett tag till. Det sägs ju att man brukar behöva typ 1 år på sig innan man känner att man har kommit igenom den.

Men jag kommer ju alltid ha kvar den här hemska händelsen i mitt minne, det är ju inget som försvinner bara för att jag har kommit igenom sorgen efter honom. Så glömma det som hände den 31 juli 2008 kommer jag aldrig att göra! Och varför skulle jag?

Däremot kommer jag lära mig leva med sorgen och saknaden, jag har kommit en bit på väg mot det.

Jag är helt övertygad om att I har det bra där han är nu och han håller koll på oss som finns kvar på jorden så vi sköter oss. Det tröstar att tänka så.

I morgon är dett alla helgons dag och här kommer ett ljus att brinna för de nära och kära som inte finns längre ibland oss. Men jag kommer naturligtvis ha min tankar mest på I......