Jag var med om nått i dag som jag inte kan tolka som nått annat än som en hälsning från I (ex maken).
Jag var till ICA en snabbis och stod med ryggen mot frukt och grönsaks avdelningen. Och just då fanns det inge folk alls där.
Plösligt hör jag nått och jag rycker till av ljudet! Jag vänder mig om och får då se hur ett äpple, som ligger högst upp i en hög av äpplen, rullade nedför de övriga äpplena, och med ett "donk" trillade äpplet ner på golvet och rullade sen vidare, innan det stannar mot en hylla.
Jag står länge och bara tittar på det där äpplet som ligger ensamt på det kalla butiksgolvet och plösligt går det upp för mig att det var I som hade satt fart på äpplet och jag ler lite blygt för mig själv.
Att det verkligen var I som ville visa sig för mig är jag helt övertygad om, säkert för att få lite uppmärksamhet och för att skämta lite för mig...
Han var ju den skämtsamma typen och tyckte om uppmärktsamhet, bara den var mot nått han gjorde, även om han kanske inte var sädär jätte förtjust i just äpplen....
Jag vill ju så gärna att han ska visa sig för mig så jag vet att han har det bra där han nu är och dessutom inser jag att han verkligen finns runt mig.
Det är jag övertygad om nu! Han håller ett litet exstra vakande öga över mig och drar sig inte, som sagt var, att skämta till det :)
Och I, om du läser detta (men det gör du väll) så vill jag bara säga att saknaden efter dig är enorm! Du har lämnat ett gigantiskt tomrum efter dig och det är inte bara jag som känner så! Och jag tänker på dig dagligen.
Men vetskapen om att du finns runt mig, trots att du inte längre finns i livet, gör att saknaden blir lite mindre för mig.
Och du verkar ju må bra där du nu befinner dig, och det känns så skönt att veta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar