....så hade jag flugit till dig för länge sen. Dit där du bor nu, högt uppe bland molnen.Då hade vi suttit på en molntuss var och dinglat med benen… Vi hade nog pratat med varandra om vad som händer i våra respektive liv.
Men nu har jag inga vingar och får inga hur mycket jag än önskar mig det. Så jag får nöja mig med att stanna här på jorden och istället lyfta jag min blick mot himlen och tänka på dig....
Och det är inte heller så illa.

1 kommentar:
Henny, vet du vad, du har så mycket fina gåvor inuti dej så det det kan du inte ana, vilka djupa tankar och funderingar du besitter, du är bäst!
Kramar till dej från Moster
Skicka en kommentar