Minnen och foton!

Jag har roat mig i kväll med att titta i geneom en del av mina foton som finns i datorn.
2001 skaffade jag (eller vi snarare) vår första digitala kamera, så jag har alltså foton som är ifrån sommaren 2001! 7 år är många år.....

Fotona har givetvis väckt massa minnen hos mig, men givetvis också sorg. Jag har dock inte så mycket foton på I, men dessto mer på katter och natur :)

I tyckte inte om att hamna på foton och han gör ju alltid nått på nästan alla foton jag har på honom, allt från att köra skoter och meka med bilar till att hålla på med matlagning och flå älgar.....

Saknaden efter I pendlar väldigt mycket upp och ner, de kan gå flera dagar utan att jag tänker på honom och så PANG så kommer bara tankarna plösligt på honom!

Det behövs så lite för att tankarna ska komma. Häromdagen fick jag ett reklamblad ifrån Byggmax och jag hann knappt se det förrens minna tankar flög i väg till I, eftersom detta var en affär som I regelbundet besökte, han hade ju alltid nått som skulle byggas på gång....

En annan gång (för några veckor sedan) så råkade jag av en händelse hamna mitt framför den tvål som I brukade använda....
Och det var som det var någon annan som styrde armen på mig, som gjorde att jag tog ner den där flaskan med tvålen, öppnade korken på den och luktade.
Och innehållet i flaskan luktade just som I, det kändes verkligen som han stod tätt intill mig där på golvet vid tvålhyllan på affären!!
Och för ett ögonblick så trodde jag faktiskt att jag hade drömt allt, att hans tragiska död bara vara en hemsk mardröm dvs att han inte alls vara död....

Tänk va konstigt man reagerar när man är mitt upp i att bearbeta en sorg efter en kärs persons bortgång....
Och varför skulle jag lukta på den där tvålen för?! Jag vart ju helt knäckt efteråt ju, tog säkert en halvtimme innan jag hade hämtat mig så pass att jag vågade köra hemmåt (var helt skakis i kroppen och darrade som ett asplöv)....

Och i dag slog det mig att det i går var 1 månad sedan hans begravning var, och det är inte ens gått två månader sedan han lämande jorden.....
Ibland går ju tid på tok för sakta....

I, varför blev det som det blev för? Varför?