I dag är det två veckor sedan I mycket hastigt lämnade jorden för att flyga i väg mot sitt nya hem, i himmlen. Endast två veckor har gått, det känns som det är längre....
Och i morgon ska han få sin sista vila och det är oändligt tungt att tänka på, men samtidigt kommer jag känna en viss lättnad när begravningen är över, för då har jag i allafall satt punkt för den mest akuta sorgen i allafall.
Nästa fas, som inleds, när begravningen är över, är det här berömda sorgeåret som alla går igenom.
Det tar nämligen ungefär ETT år innan man liksom har bearbeta personenes bortgång, så länge tar det innan man lär sig leva med sorgen och saknaden, den försvinner ju aldrig, men man lär sig att leva och hantera den.
Jag har haft värsta terapi arbetet här i kväll, gått igenom mina smyckes skrin på jakt efter nått ha på mig i morgon.
Men jag tycker jag inte har nått alls och favvo halsbandet (som jag övrigt har fått av I) hittade jag inte :(....
Men till slut så bestämmde jag mig för vilket halsband, örhängen, armband och ring jag ska ha....
Sen så har jag inte haft så vidare ork till nått mer i dag eftersom sömnen inte var bra natten till i dag.
Så jag har bett till de högre makterna, som finns, men VAD det är vet jag inte, att jag får sova i natt, för jag behöver verkligen få alla sömn som jag kan få. Morgondagen kommer bli en LÅÅÅÅNG dag med massa jobbiga känslor farande i kroppen på mig....
Till sist, ni kan väll sända mig en tanke på mig i morgon, sådär vid 14.00 tiden, då begravningen börjar. Det skulle kännas fint med lite mentalt stöd från mina läsare här.
Nattinatt på er!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar