
I dag har Tant Alics flyttat till himmlen. I för sig var hon gammal, men dödsfallet kom ändå som en lite chock för mig. Men det känns i allafall bra att det gick fort. Hon behövde liksom aldrig lida, utan dog nästan knall och fall, från den ena dagen till den andra.
Det känns hur konstigt som helst att hon inte finns mer, hon har ju ALLTID funnits!
Hon har bott granne med mina föräldrar i allafall så länge jag har funnits till och har varit en viktig person för mig. Hon blev som en exstra farmor för mig, uppvaktade mig alltid på större dagar typ konfirmation och studenten.
Hon bodde själv i ett stort hus. När jag bodde hemma brukade jag klippa gräset hos henne eftersom det var lite jobbigt för henne själv att göra det och min bror har hjälp henne mycket under årens lopp. Han åt alltid lunch hos henne eftersom han inte ville att hon skulle sitta själv och äta och detta gjorde ju också att hon åt också. Hon tyckte det bara var kul att få fixa lunchen till sitt äldsta barnbarn.
Det var till henne jag "rymmde", när jag var liten och arg på mamma. Hon brukade oftast ha godis hemma, så jag brukade få en bit och sen satt vi bara och prata med varandra om det mesta, tills mamma kom och hämtade mig, hon visste ju alltid vart jag var. Fast ibland brukade Tant Alice ringa till mamma och tala om att jag var hos henne.
Tanten hade humor, var väldigt rolig av sig. Tyckte om att titta på sport på TV, var nästan lite fanatisk av sig . Även att spela bingolott var något hon gillade
Hon älskade att få besök av sin barnbarnbarn (mina syskonbarn.), då blev hon typ 30 år yngre.
Mamma brukade skjusa henne till affären ibland och hon fick tunnbröd, när mamma har haft bakdag och fisk, när pappa har fiskat. Hon blev alltid SÅ glad för sånt.
Sist jag träffade henne ordetligt, var när syrran fyllde 40 år i höstas...hon hade verkligen klätt upp sig och var så otroligt glad och sprallig. Foto på henne, här ovanför, är från den dagen.
På söndag fyller mitt yngsta syskonbarn 8 år och då skulle hon givetvis varit där för att uppvakta honom, men hon kommer inte att komma den här gången :-( ....och det kommer verkligen kännas för hon var verkligen en så levande person.
Men nu finns hon alltså inte mer, så det blir att gå på begravning om några veckor (va fan ska jag ha på mig ?). Sånt är jobbigt men jag kände direkt när jag fick veta detta att jag ville gå.
Ha det så bra där du är nu Tant Alice! Du är saknad!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar