Hurra för mig!

I dag är det exat 1 år sedan jag fixade körkortet på första uppkörningsförsöket! Och det märkliga är att det känns som jag ALLTID har haft det! Det känns så naturligt att bara hoppa in i bilen och dra i väg när jag behöver det!
Jag kan kanppt komma ihåg hur det var innan, när jag inte ens kunde åka med soporna! Jag säkert förtängt det.

Hur som haver har ju mitt körkort gjort mig så mycket friare! Och jag älskar att köra bil, om det är bra väglag!

Dessutom har jag blivit en hejare på att vända på smala vägar (tar dock lite tid, men till slut så), rondeller är inte lika skrämande längre, parkera går också bra, men jag gör det där det finns gott om plats, vilket gör att jag få gå lite längre, men motion är ju bra... Och jag vet att jag kan köra på bedrövliga vintervägar! Det lär jag få dras med några månader till *suck*

Dock finns det saker jag måste jobba lite på, vänster svängar gör jag bara då jag måste, då det inte finns några alternativa vägar att ta, jag kör bara om det är ett långsammt fortdon framför mig (tycker det är läskigt att köra omkörningar) och jag är lite hispig när jag kör i stadstrafik. Men det här lär man väll sig att hantera också, i sinom tid.

Jag är väldigt bra på att hålla avstånden till framförvarande bil, heller för långt än för kort är mitt motto!! Och blir skogstokig på såna nötter som ligger som plåster efter mig! Och sen är jag duktig på att reglar farten med gasen, motobromsa som det heter.

Min bil har ju också fungerat som den ska, visst den är lite gammal och skruttig med den rullar i allafall.
Den ska snart till årskontrollen hos bildocktorn dvs besiktningen, och jag hoppas verkligen att det inte ska vara några större fel på henne (japp min bil är en hon).

Men visst drömmer jag ibland om en nyare bil, brukar kolla lite på annonser och drömma mig bort.

Och i dag ska jag ha en betydligt nyare bil än den jag har i dag, fast då måste jag nog vinna på lotto först. Men att drömma är ju gratis!