Lite ledsen i ögat...

För en stund sen hörde jag Eric Claptons "Tears in heaven" och genast gick mina tankar till min svärmor, eftersom denna sång sjöngs på hennes begravning, av en solist.

Jag har alltid tyckt om sången och nu gör jag det ännu mer. Och jag kommer för ALLTID att förknippa den med svärmor.

Svärmor har nu varit död i över 1 år och under den här tiden har mycket hänt med oss som stod henne närmast.
Livet har ju bevisligen gått vidare, även om det alltid kommer att kännas som STORT tomrum efter henne, som alltid kommer att finnas.
Det är helt enkelt nått vi måste lära oss att leva med.

Och det har sanneligen INTE varit nått smärtfritt år, det har varit tufft många gånger, spciellt under högtiderna, som är så starkt förknipas med att man ska fira dem tillsammans med sina nära och kära. Då har det varit så uppenbart att en i familjen inte längre finns med oss längre!

Men vi har dock kommer i så långt i vårt sorgearbete att vi nummera kan säga "Minns ni den där gången när X (svärmors namn) gjorde... eller kommer ni ihåg när vi och X (svärmors namn) var...

Jag kan dock fortfarande känna som jag får ett knytnävsslag i magen, när det tex kommer post i svärmors namn (det är inte många brev som kommer, men ibland dimper det ner ett och detta lär vi få leva med i mååånga år till, det kommer fortfarande post till makens mormor, hon har varit död i 10 år!) eller om det är nått som påminer om henne (tex saker, dofter, personer eller nått annat som jag förknippar med henne).

Men det allra viktigast är att jag VET att hon finns med oss, hon finns verkligen det, i själen och i kära minnen.

Och jag är ganska säker på att hon håller ett öga på mig (alla andra nära för den delen också).
Jag har den känslan i allafall, att hon finns runt mig, en skyddsängel helt enkelt!

Länkar till en video från YouTub. En ung sångerska sjunger just Tears in heaven. Lyssna och NJUT!