I dag är det exakt ½ år sedan min svärmor hastigt gick bort i en hjärnblödning, när hon var på sitt älskade jobb.
Det har varit ett jobbigt och tungt halvår med massa olika känslor i omlopp i kroppen.
Allt från ilska och sorg över att svärmor fick lämna jorde livet på tok för tidigt, till viss glädje och tacksamhet över att fått lära känna henne.
Och jag har inte sörjt färdigt än, det tar nog ett halvår till innan jag helt kan lägga detta bakom mig.
Men när jag väll har gjort det, så kommer jag förmodligen upptäcka att jag har vuxit som människa, att jag inte är samma person som innan allt det här hände.
Jag har lärt mig massor av det här hemska och smärtsamma jag har varit med om, både om mig själv, men även om andra människor som står mig nära.
Och svärmor, om du läser det här (vilket jag tror att du kan göra, trots att du numrera bor i himlen) så vill jag bara säga att vi, som finns kvar här på jorden,
SAKNAR dig och att det är så
TOMT utan dig. Du fattas oss!
Men vi har, dock något stapplande, gått vidare med våra liv. Och det går bättre var dag som går. Livet går trots allt vidare.