Hurra för livet på landet!

Fortfarande, trots att jag har bott här i snart två år, så slår det mig ibland hur himla tyst det är här på landet!

Möjligen hör man i bland någon bil skramla förbi på den grusiga by vägen. Men annars så hör man inte något annat, förutom alla underbara fåglar som kvittrar, så det står härliga till (det är nått jag saknar på vintern, då är det ännu tystare).

För en stund sedan så gick jag ner till sjön som ligger en bit från vårat hus.

Sjön låg helt stilla, lika blank som en nyputsad spegel och några meter ovanför vatten ytan, långt ut , lekte några tärnor tafatt.

Spovens igenkännande sång ekade högt mellan bergen. Och några Kanada gäss talade om för mig att de också fanns i närheten.

Svalorna flög kvittande runt mig, ivrigt letande efter nått att bygga sina bon med.

Jag njöt av den underbara och sköna försommar grönskan. Och jag såg hur solen sakta
försvann bakom bergen.

Jag älskade att stå där på strand kanten och se allt det fina. Lugnet runt mig, gjorde att även jag gick ner i varv.

Sakta fylldes mina lungor av den friska, klara, kalla, kvälls luften. Den svaga vinden smekte mitt ansikte mjukt.

Hela jag fylldes av ny, sprudlande energi. Jag blev ett med naturen! Ett med moder jord!

Och jag kände hur otrolig glad och lycklig jag var över att få bo i denna vackra miljö, där det i årtionden har funnits människor, som likt mig, njutit av det vackra landskapet.

Att på nära håll få följa naturens växlingar och de vilda djurens liv, det är livskvalitet!