Jobbig dag!

Det har varit en jobbig dag idag, sorgen har varit tung att bära. Jag har varit väldigt rastlös... Och inte blev det det bättre av att läsa mammas dödsannons i lokaltidningen.

Det var betydligt tyngre att göra det, än jag hade förställt mig att det skulle vara, för jag visste ju redan hur den skulle se ut.... Kändes som att få flera hårda slag i magen att se och läsa den.

Dom där overklighetskänslorna som jag hade i tisdags då vi (jag, mina syskon och pappa) skrev annonsen på begravningsbyrån och även när vi sen fick se hur det skulle se ut i tidningen och läsa den, förbyttes idag till enorma känslor av att det är verkligen så det är, att mamma är död och kommer inte tillbaka..... Hon är bort för alltid! Jag har ingen mamma mer!

Men annonsen var jätte fin och jag är rätt säker på att mamma skulle uppskatta den själv..... Och dikten vi valde att ha med i annonsen visste vi att hon själv också tyckte om. Det var denna (vet inte vilken som har skrivit den) :

Gråt ej ni mina kära
Jag är ej död
Jag finns i soluppgången
i morgonens varma glöd
Torka tåren ifrån kinden
Hos er jag alltid är
I fågelsången
i ljumma sommarvinden
jag finns ju där
Sörj ej, jag är ju alltid hos er när
Minns de vackra minnen
och ej på sorgen bär.

Till min älskade Mamma!

Tack för Din alltid så
hjälpsamma hand
Så snar till hjälp, så ofta
den hann

Tack för de tjänande
stegen Du gick
Tack för all ömhet vi såg i
Din blick
Du hade ett hjärta så
innerligt gott
Vi tacka Dig vill för allt
vad vi fått
Tack och farväl från oss
Dina kära
Vi vet att vi stodo Ditt
hjärta så nära.

Besökt begravningsbyrån!

Idag blev det ett besök hos begravningsbyrån, för att där planera mammas begravning. Det var tungt att sitta där och välja kista och blommor till hennes begravning.

Men det tyngsta av dock att skriva ihop den annons som ska in i lokaltidningen. Framförallt var det jobbigt att se annonsen i sin helhet, när den var färdigskriven.

Hjärnan hade väldigt svårt att ta in att detta var mammas dödsannons, trots det stod hennes namn. Helt obegripligt att annonsen var för henne, att hon är död, borta för alltid!

När begravningen ska äga rum, är inte klart än. Men det kommer det att bli under morgondagen.

Det är just dessa veckor, mellan dödsfall och begravningen, som är de tyngsta tycker jag. Det är först efter begravningen man börjar "andas" igen, då liksom börjar det där "nya" livet utan den person som har dött.

Mamma finns inte mer :(!

Den 13 augusti 2012, strax före klockan 06.00, avled min mamma, lugnt och stilla, med sina närmaste runt sig.

Döden tog henne då varligt i sin famn, vaggade henne och sa med mjuk röst: ”Va inte rädd, jag är här nu. Jag ska föra dig till en plats där ingen smärta finns, där du kommer att ha ork att göra allt du vill, där solen alltid skiner och tulpanerna växer i varje vrå.”

Nu sitter hon där uppe bland molnen och håller ögonen på mig och alla andra, som hon brydde sig om.

Hon är borta för evigt, hon finns inte mer. Men hon finns inom mig. I mitt hjärta och tankar lever hon vidare, för ALLTID! 

Jag kommer aldrig glömma henne. Och jag ska minnas hennes för den underbara mamma hon var! För hennes tokigheter och hennes sätt att vara.

Mamma, jag saknar dig!!!

Det gör så ont, ända in i märgen på mig. Saknaden är enorm och sorgen blytung....