Ms mor har en propp i hjärnan....

Ms mors propp sitter i hjärnan, jag antar att det är detta som heter stroke (som man förr kallade för hjärnblödning).

Så läget allvarligt. Bara att hoppas att det bli så bra det kan bli.

Jag vet inte inte riktigt hur M känner sig (ni vet ju hur män är med det här att prata om jobbiga saker), men det är givetvis tungt och jobbigt för honom.
Han säger dock att han var mer förberedd på detta, eftersom hennes hälsa inte är den bästa.
Det var han inte förra gången, så då var det mer chockartad.

Det är bara att avvakta och tänka positiva tankar!

Recept för kärlek och empati!

Denna insändare hittade jag i dagens Expressen. Tyckte den var så bra, så därför vill jag dela med mig den till er med.

Sjukgymnast besök och Ms mor sjuk igen

I Onsdags var det dags för ett återbesök hos sjukgymnasten. Jag ska fortsätta med mina övningar och ska kommer tillbaka om två veckor igen. Jag tycker att det har blivit lite bättre i armen och handen, men inte mycket...

Ms mor är inlagd på sjukhuset igen. I tisdags hade hon bara yrat när hon hade vaknat, så hennes man skjutsade in henne till akuten. Hon hade fått en propp (var vet jag inte) och dessutom hade hon mycket vatten kroppen, som de nu försöker få bort....

Hon mår för tillfället inte så särskilt bra (hon har heller inte återhämtat sig helt från förra omgången), svårt att prata, men verka fattar vad man säger.

M är ju givetvis orolig för sin mor, jag tröstar, stöttar och peppar honom så gått jag kan. Mer kan jag inte göra.

Nu hålla vi tummarna hårt för att hans mor snabbt ska pigga på sig, samt hoppas på att allt kommer att gå bra. Det enda vi kan göra är att avvakta....

Ha en trevlig helg!

Är det inte det ena så är de det andra.

I Söndags fick jag ONT i den vänstra armen och handen, bara sådär. Jag kunde knappt röra den, utan att det gjorde ont. Handen kändes avdomnad och svagare än tidigare. Även armen.

Natten till måndag, sov jag nästan inget pga värken (tog Alvedon, men det hjälpte inte). Under måndagen hade jag lika ont, så på tisdagen ringde jag VC och jag fick en läkartid samma dag.

Tant doktor frågade ut mig vad som hade hänt (det visste jag ju inte) och hur det kändes i armen och handen. Jag försökt förklara så gott det gick....
Sen klämde hon på mig...och som första åtgärd tyckte hon att jag skulle göra ett besök hos sjukgymnasten. E.v.t. så skulle det även kunna bli frågan om att rönka axeln.

Jag fick också lämna några rör blod på labbet, hon ville kolla upp några saker för att vara på den säkra sidan.

Dagen därpå fick jag en tid till sjukgymnasten och hon (norska, så ibland så hade jag lite svårt att förstå vad hon sa, trots att hon pratade väldigt mycket "svensknorska") drog och klämde på mig....Och hon trodde att mina besvär kom från naken. Så jag fick lära mig en nackövning att göra hemma. Jag ska tillbaka till henne på Onsdag.

Jag tycker inte att armen och handen har blivit så mycket bättre. Jag använder den (svårt att vara enarmad), men jag har ont och tycker att handen och armen fortfarande känns avdomnad (jag har känsel i den, men inte lika mycket som i höger hand). Armen drar sig mot kroppen, känns som om senorna i armen har blivit för kort *svårt att förklara*

Några svar på det prover som togs, har jag inte fått. Tant doktor sa att hon hörde alltid av sig, men hade hon inte hört av sig efter en vecka, så betydde det att proverna var bra. Det är ju också semestertider....

Vi får väll se vad sjukgymnasten säger på Onsdag.